2012-04-22

Skicka vidare

...kan vi?

Normalt ser jag sällan på drama/kärleksfilmer eller som jag kallar dem; snyftfilmer. Jag är mer av en thriller/horror/drama älskare.

För ett par veckor sedan köpte jag en film; Pay it Forward (på svenska Skicka Vidare). Denna tittade vi på för ett par dagar sen.


Filmen bygger på en bok av Cathrine Ryan Hyde som fick idén och inspirationen till boken efter att hon varit med i en bilolycka. Två män kom till undsättning och släckte den brinnande motorn och i och med detta riskerat sina egna liv för en främling. När hon ville tacka dem hade de redan försvunnit. Efter att hon hade grubblat på hur hon skulle kunna hitta och tacka dem kom hon på idén att istället göra en god gärning för någon annan som behövde hjälp.

Filmen lyfter fram idén om att en enda människa kan förändra världen. Pojken Trevor kommer på att han kan göra någonting för någon som inte klarar av det på egen hand.

Det går ut på att om någon gör Dig en tjänst, någonting stort, någonting som Du inte kan göra själv – och istället för att återgläda detta så skickar Du vidare tacksamheten till tre andra personer. Och var och en av dem skickar vidare till tre nya. Och var och en av dessa 27 till ytterligare varsin tre, osv.

Budskapet i filmen är helt fantastiskt och helt klart något att försöka apa efter. Göra en grej av det, och det tänkte jag försöka. Jag skapade en separat blogg om detta och tänkte se om känslan av själva ”önskan att göra något” finns därute bland alla människor.

Ifall ingen läser detta, eller loggar vidare till >> PASS IT FORWARDS, så är det helt okej, men om någon gör det – och ändå inte  Skickar Vidare, är det på dennes samvete. Kanske tar det några veckor och sidan är uppe i tusen sidvisningar som min blogg – eller så tar detta ett år. Min huvudsakliga tanke med sidan är att hoppas på att en av de besökare som besöker sidan, Skickar Vidare. För det räcker med en, då är bollen i rullning.

För detta är något att ta till sig. Att inte bara se sina egna bekymmer utan att ta en titt in i någon annans liv och se om och på vilket sätt du kanske skulle kunna hjälpa den personen. Det behöver inte vara en stor sak men det kan bli en stor sak för just den man hjälper. Istället för att bara prata om hur det borde vara så gör alla något åt saken och skapar därmed en förändring, en svallvåg, små ringar på vattenytan.

Se det som ett mänskligt kedjebrev där en människa gör världen lite bättre för en annan eller flera andra. Det börjar med Dig.

Låt oss bevisa att det inte är omöjligt, att det kan gå. Att världen inte är så rutten som vi tror. Låt oss visa att det fortfarande finns medmänsklighet i vår värld. Om vi bara hjälps åt.

Jag rekommenderar alla att se filmen, för den väcker en tanke i både hjärna och hjärta. Den får en att se sig själv i spegeln och inse hur egocentrisk man egentligen är. Den väcker ett ljus i sinnet. En fantastisk film! Mer info om filmen finns HÄR.

Jag har redan ett namn på min Skickar Vidare -lista och även om det skulle ta ett par månader att få ihop tre namn, så gör det inget. Huvudsaken att jag nått målet att bara vilja försöka. Ibland är det inte resultatet som är det viktigaste, utan viljan i sig.

Skickar Vidare – Testa du också, för Du kan göra skillnad.
 

6 kommentarer:

  1. Du skriver något som många bommar på. Grejen att försöka sätta sig in i hur andra i omvgivningen reagerar på det man gör åt dem. Många gånger, nästan alltid kör man sin grej och reflekterar inte på dom andra.Så är det tyvärr, empati saknas i dagens samhälle, det är bara så. Är tillika road av att " minellagnällkärringen " skriver ngt vettigt hellre än att hon klagar på allt och alla som ngn annan besviken tant...

    SvaraRadera
  2. Hola anonym,

    Du har rätt, det är otroligt trist egentligen hur självcentrerade vi blivit. Det som förut var en självklarhet är idag en ansträngning. Sorgligt att människans "normalt" inbyggda empati för en medmänniska lösts upp och ersatts med ignorans och avund.

    Lika road är jag att bli kallad gnällkärring - men du har så rätt. Jag uppfattas garanterat som en riktig satmara och piptant :D Underbart! Du fick mig att roat rodna och ge mig ett hjärtans heligt gapflabb. Det tackar jag för! Egentligen så är jag inte en gnälltant, men å andra sidan vet jag att jag gnäller mycket på samhällsmoralen. Kan inte låta bli :) Skulle du träffa mig in real life skulle du kanske förvånas ... eller så inte.

    Skrattar gott ännu av din underbara kommentar, du fick en gammal gnatbrutta att dra på smilbanden så rynkorna suddades ut för en stund!

    //Minella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tja, ibland blir man bara så trött på gnällisar, klagande klim.kärringar ( gubbar för den delen också ) att man önskar dessa till en öde ö... men, vi gnällspikar skulle väl vara uppkopplade även därifrån... och engagera oss i allt som händer utanför ön. Jag tror att man genom sitt egna betee´nde kan påverka andra, föregå med gott exempel och att inte högljutt sjunga klagovisorna. Jag tror man mår bättre då och livet känns lättare. Hälsn. Lizy ( jag skall inte kalla dej minellagnällkärringen mera...)

      Radera
  3. Hola Lizy,

    I know! Jag är själv trött på gnat-tanter - för dessa finns i oändlighet. Lovar att skärpa mig och mitt gnat! ;) Kan bara inte alltid låta bli - som mina inlägg om idioter och knasbollar. Då blir det lätt lite tjat och klagan över det. Hade mer än gärna läst något du skriver om du är bloggare, du verkar ha skallen på rätt plats. Och du får gärna kommentera mig i fortsättningen och kalla mig gnällkärring - jag tål det för jag vet att du har rätt :D

    //Minella

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Minella, du har rätt i det att jag bloggar, jag har det som mitt levebröd, men, jag tycker om din blogg, inte alltid, men som anonym ska du veta att det är mycket intressant att kunna kritisera dig...Jag blir utsatt för det hundratals gånger i månaden. Jag hinner/vill inte engagera mig i alla kommentarer jag får, jag måste tänka på familjen, jag kan och vill inte vara uppkopplad hela tiden, jag har skapat mig rutiner och dessa håller jag på minutiöst. Jobb och fritid skall ha en klar gräns, i början missade jag på de grejerna...Kommer nog att följa med dig i fortsättningen. Lizy

      Radera
  4. Märker på ditt sätt att skriva att du är en bloggare, därav min förhoppning på att få läsa dina skriverier någon dag. Du får gärna fortsätta läsa mina inlägg och kanske en dag sänder du mig din länk per epost. Lovar att läsa "i smyg" om du så ber mig. Dvs. den dagen :)

    Jag har egentligen inte fått så många kommentarer, däremot mail och det tycker jag bara är skoj. Just nu fördriver jag tiden med att ploj-skriva men jag vet vad du pratar om. När jag jobbade som krönikör och recensent hade jag väldigt svårt att separera jobb och fritid. Men å andra sidan så har jag alltid svårt för det - oavsett jobb. Jag har lite svårt med gränssättning när det kommer till just det ämnet :)

    Ha en strålande helg och fortsätt ha skinn på näsan! Det är få förunnat att våga, och du skall vara stolt över det!

    //Minella

    SvaraRadera