Strumpeband, stay-ups och string

...att vara kvinna

Det är inte lätt att vara mamma och samtidigt bejaka sin kvinnlighet. Oftast av bekvämlighet drar man på sig mysbyxorna på morgonen, snör ihop håret i en råttsvans, tvättar ansiktet med tvål och rusar till köket för att påbörja dagen.
Framför allt så länge barnen är små.

Men något som lite förvånar mig är kvinnor som fixar upp sig när de går ut med sina väninnor, men orkar/ids inte fixa upp sig för sin man.

Min pappa sa till mig som tonåring; ”Du skall göra dig fin när du söker efter en man, men göra dig ännu mer besvär när du väl funnit honom. För det är ingen konst att finna en man som vill ligga med dig, konsten är att finna en man som dag för dag - år ut och år in – vill vakna upp med dig.”

Denna förmaning har svetsat sig in i ryggmärgen sen den dagen.

Som tidigare nämnt har jag några väninnor var samtalen vi har är ofta väldigt heta. Detta ämne är något vi diskuterat av och till under flera års tid. Vi är väldigt lika; måna om utseendet utan att lida av någon form av narcissism, tänker på hygien, går regelbundet till frisören alternativt fixar varandras hår, osv. Däremot har vi gemensamma väninnor som är vår raka motsats.

Visste ni om att i genomsnitt är det närmare 70 % av kvinnan i ett förhållande som låter sig ”förfalla”? Män har inte samma tendens eftersom de – i motsats till oss – tenderar att se likadana ut då man träffas som då man spenderat en halv evighet med dem. Oftast förändras mannen till det positiva ju äldre och mognare han blir.

Nu snackar jag generellt alltså. Det finns alltid undantag. 

När väl kvinnan gift sig och bildat familj, slappnar hon omedvetet av så ofantligt att hon ”glömmer bort” sig själv. Dels på grund av familjebestyren och det höga krav ställs på kvinnan när familjen bildats och barnen anländer. Kraven på männen är fortsättningsvis lite av detsamma som för 200 år sedan: Värna om hemmets ekonomiska del. Punkt. 

För att inte bli hängd av feminister upprepar jag mig; Nu snackar jag generellt alltså. Det finns alltid undantag.

Visste ni om att skilsmässor oftast beror på kvinnan? Stor orsak är att mannen sökt frukt på annat håll. Men om nu mannen är född med en ”nedre hjärnhalva”, och vi kvinnor vet om det. Varför då inte bejaka sin kvinnlighet för att få mannen att stanna? Är det så antifeministiskt och fel?

Vi vill väl behålla fjanten vi gift oss med? Eller? Och då måste man ibland använda listiga knep som att visa upp sig nu som då i strumpeband, stay-ups och string.

Mannen är så simpel. Och det är enkelt att stimulera hans intellekt, eftersom intellektet är väldigt sparsamt – gällande sex alltså. För oss kvinnor är det betydligt svårare. Vi är så komplexa att till och med jag förvånar mig själv ibland.

Jag hörde en vits i helgen av min far:
- ”Gud, varför gav du kvinnan bröst?”
- ”För att du skulle älska henne.”
- ”Gud, varför gav du kvinnan en så fin kropp?”
- ”För att du skulle älska henne”.
- ”Gud, varför gjorde du henne så korkad?”
- ”För att hon skulle älska dig...”

Jag tycker den vitsen är så fantastiskt bra! Den säger allt!

Jag nervärderar absolut inte mannen. Inte det minsta. Men jag vet också mycket väl om hur en man tänker. Och jag vet väl att vägen till kvinnans sköte går genom hjärtat – och vägen till mannens hjärta går genom hans vitala delar. Mannen består av enorma samlingar testosteron, för sån är hans skapt. Och för att han skall vara happy, måste kvinnan bjuda på sitt happy place – huvudvärk eller inte...

Jag älskar att vara kvinna och bejakar mig dagligen. Inte för att jag vill vara fin för en man – utan för att jag vill känna mig vacker inför mig själv. Trivas i min egen kropp, le åt min egen spegelbild. Och ja, jag har fött barn – och jag har varit mamma, ensamstående sådan dessutom.

Jag har tonvis med födslosprickor över hela magen, taxöron som ibland går att binda ihop till halterneck - men ändå, är det lika roligt varje dag att vakna upp, duscha, lägga lite mascara, tvätta tänderna, borsta mitt hår och först sen gå in i köket och fixa frukost till mina älskade snorungar.

För jag är kvinna, och en stolt sådan. Med skåpen fulla av strumpeband, stay-ups och string. För det är jag värd.