Våren, vett, hundar och dynga

...vårens melodi

Nu börjar våren komma med snön som droppar ner från taken, snön som smälter på gatan, solvärmen som smeker kinden och vårpromenaderna är i fokus.

Jag fullkomligt älskar våren för då vet jag att sommaren inte är långt borta. Och sommaren är för mig årets underbaraste tid.

Personligen är jag av den arten att jag sällan promenerar vintertid, förutom ut med hunden för rastning. Jag är ingen stordiggare av kyla och min kropp säger stopp så snart temperaturmätaren drar ihop sig mot minus 10-15 sträcket. Då det är minus 20 grader ute syns sällan min nästipp utanför jackan.

Men när våren kommer blommar jag upp som en påsklilja och promenaderna sträcker sig kilometervis. Speciellt om solen skiner och jag känner vårsolen värma kinden. Då är jag i mitt esse.

Det som gör mig ledsen är att se hundägare strosa gatan fram och låta hunden lägga sin avföring vitt och brett och var som helst. Sällan ser man hundägare plocka upp efter sig. Majoriteten hundägare anser väl att deras stad är deras bakgård, så de bryr sig helt enkelt inte. Gissar mig till att de låtar sina hundar kissa och bajsa fritt på deras egen gård också... (sarkasm)

Nere vid strandpromenaden ser man högar av hundbajs som frodas i vårsolen. Barn springer glatt omkring och glömmer bort hundägarens hänsynslöshet och respektlöshet och vips har de hundbajs under skorna. Äckligt och sjukt snuskigt!

Min hund är av mini-sorten och väger runt 2 kilo, vilket betyder att han lägger inga direkt stora högar när han gör sin ”ritual”. Men ändå plockar jag upp dessa små korvar efter honom. För det är så man gör när man är hundägare. Det kallas för ansvar och hänsyn mot andra i sin omgivning. Många hundägare borde slå upp dessa ord i ett ordlexikon och memorera det dagligen (om det nu ens hjälper...)

Det som också förvånar mig är hundägare ute på landet som låter sina hundar pinka och bajsa utanför portarna till grannhusen. Jag spenderade påsken ute på landet hos mina föräldrar, och två hundägare gick förbi och vackert lät deras hund pinka ner både postlådan och mammas blomrabatt som stod nere vid infarten. Hur kopiöst infantil är människan?? Jag häpnar! Snacka om noll koll och noll respekt!?

Fullvuxna människor i medelåldern! Jag tappar hakan...

Igår släntrade samma kvinna förbi igen och fräckt nog gick jag ut på terrassen för att se om människan hade vett nog att gå förbi utan att låta hunden göra sitt i mammas rabatt. Icke heller!? Hon tittade åt ett annat håll och stannade till som vanligt utanför infarten. Jag hostade till och skakade på huvudet och vips greppade tanten hunden i kopplet och började snabbt promenera vidare mitt i när hunden strilade. Jag blev så paff att jag började gapskratta. Då fick kvinnan riktigt bråttom...

Tänk att människor inte tänker efter förrän de får en tillrättavisning eller uppvaknande? Men jag slår vad om, att tanten i fråga kommer helt sannolikt att stanna nästa gång – av bara farten – när hon passerar mina föräldrars infart. Varför? Jo, för att många hundägare inte har många hjärnceller i sina kontor – och minnet av min harkling har för längesedan försvunnit från hennes tankar. Det kallas självupptagenhet – och det finns det gott om bland hundägare. Minsann.

Och tyvärr.