Drömmar och abrakadabra

...livet går vidare

Tror att jag nämnt i något av mina tidigare inlägg att jag har ett par extra bonusbarn. Med bonusbarn menar jag inte styvbarn – utan bonus = extra barn som självmant valt mig som bonusmamma av olika orsaker.

En av dessa är en fantastisk tös på 25 år. Jag har varit hennes bonusmamma sedan hon var 12 år och vi har en underbar och nära kontakt. För drygt 6 år sedan blev jag bonusmormor och nu är hon åter gravid vilket är både saligt och fantastiskt. Vi vet redan att det är dotter hon kommer att få.

Igår fick jag ett konstigt sms av henne med orden; ”Hej kära mor. Hade en sanndröm att jag bland annat höll dig i handen på sjukhuset. Har det hänt något?”

Gissa min förvåning?!

Saken är den, att förra veckans tisdag besökte jag min läkare. Hon upptäckte en knöl under hakan, mot nedre delen där halsen börjar – och bestämde att jag skulle remitteras vidare till ultraröntgen och sjukhuset för observation och tester. Igår, bara minuterna innan min dotter sms:ade mig, hade jag blivit uppringd av en röntgenskötare om tid redan efter 1,5 vecka.

Idag besökte jag min ögonläkare på grund av min pågående utredning av mina ögon – och fick reda på att det inte går att ordna glasögon åt mig ännu, utan att jag lider av 3 olika sjukdomar i båda ögonen samtidigt – vilket är väldigt sällsynt. Bland annat något som kallas ”platå-iris”, vilket jag inte har en susning om vad det betyder. Informationen är dessutom väldigt begränsad på Internet, men jag fick hem direktiv och har nu påbörjat ögondroppar i en dos av 3 ggr/dygn. Min läkare erkände att han måste konsultera ett par specialister för att veta var de skall börja och med vilken sak – och att en kommande operation krävs. I mars opererades jag för att minska trycket, dvs. en laseriridotomi. Orsaken var också för att stoppa en eventuell utveckling av trångvinkelglaukom (grönstarr). Ovanpå dessa två saker var den tredje en ovanlig form av skelning. Har aldrig hört att jag skelat tidigare – och det syns heller inte med blotta ögat. Läkaren märkte dock att min skelning ändras hela tiden från horisontalt till vertikalt, vilket försvårar utgångspunkten.

Allt möjligt får man höra. Att min dotter skrev detta sms inom loppet av de tre dagar jag fått veta att eventuellt två operationer är på kommande kändes väldigt svajigt. Ingen visste heller om detta så hon kunde inte ha fått kännedomen från mänskligt håll.

Ibland önskar jag fråga en drömtydare vad drömmar verkligen betyder – om de betyder något och om vissa kan vara märkta av djup intuition. Låter logiskt, men å andra sidan väldigt abrakadabra.

Nåväl, livet går vidare och det är bara att kavla upp ärmarna och ta nya tag. Försöka orka rida ut ytterligare en storm.

Det sköna är, att jag – konstigt nog – mår toppen. Jag har inga direkt onda aningar men tanken på att genomgå en invecklad operation gällande mina ögon känns skrämmande. Framförallt om det kräver en form av transplantation – vilket förstås ännu inte är säkert. Så även om jag mår toppen blandas känslorna med fundersam oro och inga onda förkänslor. Konstigt, hur kan man känna oro men på samma gång ett lugn?

Nåväl, helgen får spenderas i kärlekens tecken. I kväll samlas ett gäng med brudar och resten av helgen tillbringas med familjen. Det blir att fira både min födelsedag och morsdag samma helg.

Men, livet går vidare – för det är så vi människor är funtade. Med känslor som tro och hopp.