Könsbefriande framtid?

...idioti och banal dårskap

Jag brukar följa med teveprogrammet ”Efter tio” med Malou. Mycket för att hon tar upp en hel del intressanta ämnen. I dag togs bland annat det könsneutrala pronomet ”hen” upp. Jisses amalia, vilket dravel!?


Visst har jag hört om debatten tidigare, men tänkt i mitt stilla sinne att inte katten kan väl detta tas seriöst. Men med närmare eftertanke och lite googling har jag nu förstått att detta med ”hen” de facto har tagits väldigt seriöst och många efterapar det dessutom i sina familjer och på vissa förskolor/dagis. Amazing hur sjukt korkade människor är, säger jag bara...

Håller fullständigt med socionomen Elise Claeson, som anser att man lär barn fel i och med användning av ”hen” plus att detta gör barn förvirrade. Läste också i DN att flera föräldrar ställt upp på intervjuer om hur de klär sina barn könsneutrala och använder lockord som ”kom flickor” trots att de har en son och en dotter. Säger det igen; Jisses amalia!

Varför inte då gå hela vägen; döp sonen till Gunilla och dottern till Nisse. Så är det bäddat och inga frågor behövs frågas. Omgivningen tycker ändå dessa föräldrar har en skruv lös – om inte fler.

Oavsett om vi vuxna anser att nutida förhållande och äktenskap skall vara könsneutrala, och vem som helst får ingå partnerskap – oavsett genus – så bör vi väl ändå bevara våra barn från idioti och dårskap. Självklart barn skall veta vilket kön de har, lika naturligt som en sandlåda skall innehålla sand och leksaker. Och det är väl föräldrarna som skall förklara sådant för barnen, inte Allers veckotidning eller Slitz då de i sitt stilla sinne som tioåringar börjar fundera varför ”mamma och pappa kallar mig för hon trots att jag har snopp”.

Ah, just ja – vi kan ju kalla ungen för ”hen”, så blir han/hon riktigt osäker och förvirrad på sitt kön... (ironi)

Jag som är lika mycket finne som Mark Levengood, vet ju om att i Finland – på finska – används ett könsneutralt pronomen för han och hon. Dvs. ”hän”. Men det är ju inte för att Finland skapat redan från språkets begynnelse en könsneutral trend, utan det är så språket är konstruerat. Idiotiskt egentligen, men inget som någon ens tänkt på eftersom konstruktionen är något för oss normalt, i språket alltså. I de flesta språk finns alltid ett tydligt genus, maskulint och feminint, för att motparten skall veta om man pratar om en kvinna eller en man. Det finns det också i finskan i och med fortsättningen på användningen av ”hän”. Tror inte att någon finne missförstått personens kön när samtalet varit i gång och man pratat om ”hän” i tredje person. Eftersom det sällan används ”hän” i en kort fras utan fortsättning.

Skall vi månne använda ordet ”hen” med våra husdjur också? Så min hund är längre ingen hanhund, ”den” är ett ”hendjur”. Okej, fortsatt ironi, men jag kunde inte hålla mig.

Ja hoho, allt sjukt hittas det på. Som om inte samhället är sjukt nog ändå. Nej, vi skall lära våra barn redan från små hur twisted vi ytterligare kan få denna värld. Självklart, vi har ju inget annat för oss...