Otrohetens krafter

...en relations ödeläggare

Vad är egentligen otrohet? Är det när en människas partner ingår ett förhållande med en tredje person. Eller är det när ett snedsteg är ett faktum, dvs. samlag mellan dessa två. Eller är otrohet redan bara tanken på att ovan kommer att hända.


När man vill, men har ännu inte gått så långt. Är det otrohet redan när attraktion uppstår och drömmarna besöker en mitt i natten.

Min far förklarade för mig som ung att man kan vara otrogen och så kan man vara ”otrogen”.

Jag har ärligt varit i alla dessa diken. På sätt och vis vill säga. Första gången det hände mig, var för många år sen när min dåvarande pojkvän sedan ett par år var ute på jobbresa. Vi hade en svacka i vårt förhållande på grund av många orsaker, precis som alla förhållanden kan ha.

Jag skulle aldrig ha kommit på det, om inte min ”kära” pojkvän hade tanklöst nog dragit på sig klamydia som han passade vidare till lilla mig. I ärlighetens namn anade jag något, men skakade bort min obehagliga intuitionskänsla så fort den nådde hjärnan. När jag väl satt med fakta i hand hos min läkare var jag först helt lamslagen, sen kom förbannelsen. Inte egentligen att han hade varit otrogen, utan att han hade skändat mig så fullständigt genom att ge mig en könssjukdom som han fått av en Estländsk prostituerad. Fick nämligen reda på vem, var och hur veckan därpå när han var full som en kastrull och ångersam som alla dårar som åker fast blir.

Bara känslan av att bli vanärad, så respektlöst behandlad var obegripligt och det gjorde mig oerhört sårad. Vi separerade tre månader senare. Dels för att förtroendet hade försvunnit, dels för att jag inte ens kunde se honom i ögonen utan att bokstavligen kräkas.

Många år tidigare var det jag som var denna ”Estländsk sköka”. Jag träffade en man som jag inledde ett kärleksförhållande med. Jag visste att han var gift, men han försäkrade att de separerat och att de lämnat in ansökan om skilsmässa. Omogen och ung som jag var trodde jag honom utan att blinka.

Efter några månaders halmrullning, började jag känna mer för min (enligt mig) pojkvän. Vi träffades egentligen aldrig ute med hans vänner, men mina vänner tyckte han om. Han svarade alltid i telefon och var lika härlig varje gång, så jag anade ingenting.

Sen kom den där dagen. När jag satt i väntrummet på en statlig instans för att hämta några papper. In genom dörren kommer ett förälskat par, men en son på cirka 4 år och en bebis i vagnen. Och det var HAN. Tillsammans med sin fru, och de såg definitivt inte ut som om de vare sig hade sökt om skilsmässa än mindre separerat. Jag blev så chockad. Visste inte vad jag skulle göra, så jag spontant lyfte en tidning framför ansiktet och låtsades läsa. Jag hör hur de släntrar förbi mig och sätter sig ner ca 5 meter från där jag satt. Jag hade aldrig sett hans fru tidigare, men den kvinna jag såg var något av det vackraste jag sett. Hon var så fulländat vacker! Och där satt sketna jag...

Jag klarade inte av det, så jag flög upp och sprang ut. När han ringde mig någon timma senare förklarade han att han sett mig och att de varit där för att hämta några papper gällande deras gemensamma hus i och med skilsmässan. Jag bröt med honom direkt, utan att blinka. Och jag var så arg på mig själv för att jag inte tidigare tagit reda på om han talade sanning för mig – Innan jag inledde något med honom. Jag led med hans fru, och hans barn. Vilket arsle till karl! Jag minns att jag aldrig en enda gång var ledsen för min egen skull, men jag var fullkomligt bedrövad för HENNES skull. Jag hade inte ens tagit reda på om han hade barn... Jag skämdes otroligt av min dumhet och godtrogenhet.

Jag tror på karma. Att ”what goes around comes around”. Många gånger har jag funderat på om detta var grunden till min sorg när min pojkvän förödmjukade mig genom otrohet. Att jag minsann fick skylla mig själv. Vem vet, kanske – kanske inte. Men för att inte hamna i den stolen igen, är det bäst att vara smartare i framtiden, checka fakta först innan man ger sig ut på djupt vatten. Och aldrig ge sig ut på upptaget vatten.

För i ärlighetens namn; ett förhållande överlever sällan otrohet. Och ett nytt förhållande överlever sällan om man ingår i det genom otrohet. Det är min tro, och jag vet att oavsett vem man är av dessa tre ben på bordet – så brakar helvetet löst en dag.

Oberoende trassel i ett förhållande, skall man inte lägga sin näsa i blöt där den inte hör hemma. Man förstör inte bara för de två personer det gäller – man förstör för en hel familj, en hel generation.

Moral är människans främsta dygd. Den bör finnas fastnitad i varje människas panna.