Jag ögnade igenom min blogg idag och det slog mig att under vintervåren var jag väldigt aktiv med att skriva. Kan inte direkt säga att min ”aktivhet” minskat, men kanske den vänt kappan litet grann. Mina tidigare två inlägg efter sommarens bravader har dalat en aning...
Kanske eftersom jag tagit steget att rensa garderoben och bläddrat igenom hundratals fotografier av damer med 40års lugg. Inte vet jag.
Det jag däremot vet, är att jag skapat mig bearbetning och milstolpar. Bearbetning gällande eget plan, insida som utsida. Och milstolpe nummer ett är nästa års 40års fest. Festen kommer att vara gemensam för mig och min underbara barndomsväninna som även hon fyller ”the big four-o”. En fantastisk idé! I två veckor har vi suttit en kväll per vecka, ringt var och varannan dag, mejlat som små besatta tonåringar och därmed funderat över hur vi skapar detta party. Det känns som om vi närmar oss... Och det är ju bra.
En annan av mina milstolpar är att kavla upp ärmarna och ta tag i mitt pluggande. För en månad sedan slapp jag mirakulöst in på en manusskola och mitt skrivande har därför bytt forum. Från att blogga, till att skapa dialoger och scener. Den del jag just nu sitter och biter på är karaktärsdragen hos mina smått onda antagonister och huvudkaraktärer. Det är en utmaning för sig.
Milstolpe nummer tre är att lära känna min relativt (per definition) nyfunna vän. Att ha en vän är aldrig fel, att ha en vän med stort V, är en utmaning så mycket större än att slutföra ett manus...
Men, livet går vidare. Vi är de vi är, oavsett antagonister och karaktärer i vårt liv. Vi skriver bara själva vårt manus och vår resa görs efter det. Tidslinjen är kanske det enda vi tampas med, för tiden är inte alltid för oss.
Milstolpe fyra är framtidsvisionen för mina barn. Den äldsta kör civiltjänsten så det ryker, och han trivs som fisken i vattnet. Den yngsta påbörjade planeringen igår om vart han vänder kappan efter 9an. ”Datanom”, blev svaret – utan att blinka. Så den milstolpen var över innan den ens började.
Milstolpe fem är min framtidsvision. Den är trixigare kom jag på, än mina barns. Hur kommer det sig att barnen vet vad de ska bli när de blir stora? Men jag – som de facto redan ska vara vuxen har inte den blekaste aning längre? En gåta.
Minns när jag själv var barn hade jag allt utstakat för mig. När jag var under tio år skulle jag bli bagare. Den tanken ändrades när jag kom upp i högstadiet och lärde mig att huslig ekonomi lektionerna inte var som jag trodde de var. Trista, tråkiga, och intetsägande.
Min plan då var:
- Leka mamma, pappa, barn tills jag blev 40.
- Gifta mig vid 25.
- Ha 3 barn innan 30, dock efter 24.
- Vara hemma med barnen tills de fyllde 3år och var blöjfri. Då ska de in på dagis, men inte en dag före.
- Plugga och jobba inom inredning & design.
- Skriva lite, recensera lite.
- Minst en resa per år med familjen.
- Bo ute på landet, men nära till city och närmare till havet.
- Vara involverad i Hem & Skola föreningen och baka kakor till skolmötena.
- Ha minst två Tupperware partyn per år... Osv.
- Flytta utomlands under vinterhalvåret, men bo hemma under sommarhalvåret. Detta efter 40.
Det mesta sket sig på den listan... Av den listan uppfylldes inte ens hälften. Sorgligt men sant.
- Jag har lekt mamma, barn – tills jag blir 40. Så den biten klarade jag av – bortsett från det där med ”pappa” då.
- Gift? Vad tusan tänkte jag på... Eller med...
- Jodå, två barn blev det, innan 30. Men det blev också innan 18... Men, innan 30 var det ju. Så det räknas...
- Jag var hemma med respektive barn tills de var 3år och blöjfri. Så den delen blev ett solklart fall.
- Har både pluggat och jobbat inom inredning & design. Slutade dock efter 7år. Men det räknas ändå.
- Har recenserat och skrivit. Check!
- Bott ute på landet, närmare havet än city – men endast 1 år. Men ändå, det räknas... typ ...ändå.
- Aldrig varit involverad i Hem & Skola, aldrig bakat kakor till skolmötena, så den delen sket sig fullständigt, på alla plan.
- Tupperware? Eh.. Jovisst... Räknades månne då jag haft ett ”Leksaksparty”? Menar, ”ware” som ”ware”...
- Sista punkten hinner jag fortfarande med. Jag har ju inte fyllt 40 än...
Med andra ord, har jag klarat största delen av mina milstolpar jag skapade som 12åring. Allt beroende på hur man ser det. Och varför se det från en negativ vinkel då ändringen av vinkeln i ens eget manus är helt upp till en själv? Exakt. Jag väljer därmed att kryssa in ”done” under de flesta av punkterna och byta ut dem till nya milstolpar jag skapat sista månaden. Det är snart 28 år sedan senast jag skapade mina milstolpar, så det är dags igen.
Egentligen enda milstolpe jag har oidentifierad är min egen vision. Stora delar vet jag redan, som vem jag är, var jag varit. Men vart jag är på väg? Utmaning antagen. Men det är ett annat blogginlägg, ett annat manus.
Done!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar