Endast 4 dagar kvar tills jag hoppar på flyget till Las Palmas! Jag har redan resfeber och går omkring som i dvala hemma. Det är ett evigt girandes mellan klädgarderoben, symaskinen (kommer strax till varför), resväskan, skogarderoben, diskningen, middagsidén, toaletten och ut på balkongen för att dra in gift i mina feberlungor.
Orsaken varför jag ränner till symaskinen är för att jag fick dille i förrgår att mina Armani- och Gallianojeans måste lappas på grund av knähål. När jag väl hade sicksackat mina jeans och köket såg ut som ett bombnedslag a’la Hiroshima, kunde jag likaväl sy något annat också. Maskinen var ju redan monterad. Sagt och gjort, tre stycken typisch tunikor hamnade under nålen.
Längesedan jag har sytt märkte jag då jag efter en stunds betänketid var tvungen att använda mig av tråcklingsmetoden. Kan tillägga att jag aldrig använder mönster, utan bemästrar tyget med mönstret i huvudet och saxen i högsta hugg. Kanske det beror på att min första utbildning var just sömnad?
Back to the topic. Resfeber; hur kommer det sig att man känner resfeber, egentligen? Underförstått betyder resfeber att man är nervös inför kommande resa och i andra betydelser betyder det positivt pirr och inre förväntningar. Min resfeber visar sig alltid upp till en vecka innan avgång, så egentligen borde jag alltid boka en resa dagens innan avgång för att undvika min dvala. Men, å andra sidan är pirret lite njutningsfullt ändå.
Min resa denna gång varar i hela 8 dagar (inklusive själva resandet) och eftersom jag kommer att bo hos min blodsbroder kommer min vistelse att vara i det njutningsfulla laget. Inga planer, inget jäkt, inga måsten och inga bekymmer. Bara ren och skär sol och värme. Underbart!
Det är ett år sedan jag senast var på en längre resa, då blev destinationen Skottland och Nord Irland. Innan dess är det ca tre år sedan; Portugal och Azorerna. Innan dess... Ingenting. Bortsett från att jag bott i tre av Nordens länder. Men något resande har det inte varit förutom kryssandet mellan dessa länder vill säga. Och det kallar jag inte att resa... Det kallar jag mera frakt och ”hälsa på”. Nu är det helt klart; resa. I största bemärkelse.
Att packa är heller inte det enklaste. Jag vet att vädret är på min sida där – men här finns inte värmen ännu. Med andra ord är det lika bra att packa endast sommarkläder – lite vardags och resten kanske fest?
Alltid när jag börjar packa plockar jag först fram skorna. Sen väljer jag vilka skor jag skall ha med, och utifrån det väljs kläderna och tillhörande assessorer. Kanske konstig början, men det funkar för mig. Och det är det enda som gör att jag kan tukta min resfeber... Annars skulle jag äntra planet med endast pass och handväska med mig...
Eftersom jag blir borta från inkommande fredag till nästkommande lördag, kommer jag troligtvis inte att blogga den veckan. Men ingen läser väl heller min smörja så spelar roll. Jag läser det inte ens själv, förutom ögnar igenom alla skrivfel och grammatiska uppläggsfel innan publicering. Dock med lite ändringar för vem bryr sig om grammatik när man bloggar.
Det var ju det då, resfeber. Febern som alla älskar och som ingen vill slippa i första taget. Enda frossan som faktiskt är välkomnande, för när det kommer, vet man att något underbart är nära.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar