En sak som jag undrat över under årens gång är detta med ord och definitioner, betydelse och kontentan av ord. Språket i sig är som väl känt något som moderniseras allt eftersom och om man ser tillbaka si så där bara 50 år, ser man hur vårt nutida språk skiljer sig helt mot ”dåtidens” dialekter.
Förr pratade man som man skrev, idag skriver man som man pratar. Uttryck, meningar och innebörden skiljer sig helt från ursprungsspråket.
Själv brukar jag hitta på egna synonymer och sammansättningar bara för att det är skoj. Jag har till och med tänkt knåpa ihop en egen ordbok en dag.
Exempel: Ett ord jag använder för att förklara hundens beteende är ”revirisering”. Istället för att säga ”hunden märker ut sitt revir” – så förkortar jag meningen till ”revirisering”. Dåligt exempel, men valde det första jag tänkte på.
Att para ihop flera ord till ett ord kan ibland få en besynnerlig sammansättning. Snacka om mycket fritid!
Anyway, ni minns leken när man var liten om ”vad händer om du parar en XXX med en XXX”? Alltid hade man lika roligt av resultatet. Det fanns mängder med dessa ordsammanföranden och ju mer uppspelt man blev ju grövre blev ”parningen”.
Gör man samma med ord kan man få riktigt skoj så småningom, speciellt om man är flera i gänget och smuttar på lite vin samtidigt. Då får man högt till tak. Låter som en primitiv lek, men tro mig – den är inte så torftig som den låter...
En annan sak som är humor att fundera på, är kontentan av ord. Som exempelvis ordet ”förkortning”. Varför är inte det ordet kortare??
Och ordet dyslexi? Lider man av dyslexi (alexi eller annan störning av läsförmågan) kan man knappast vare sig stava till termen än mindre uttala det.
Om du har exempelvis ”Dysartri” – Någon frågar: ”Vad är det”? Kan du då förklara att ”dysartri är en neurologisk skada som ger muskelnedsättningar som påverkar artikulationsförmågan”...?
Undrar hur de tänkte där...
Sen har vi som ett superbt exempel (undras vilken dåre som kommit på detta?): ”Läspa”... Hallå? Om man läspar – varför katten finns bokstaven S i ordet? Och dessutom i kombination med P? (en vän till mig som läspar fann detta väldigt humoristiskt)
Och varför heter det ”skorra”. Hm, precis. ”Rulla på r:en”.
En av mina favoritböcker är Synonymlexikon och Norstedts ordböcker. Fantastiskt roligt kan man ha med dessa i kombination med ordlekar.
Låter jag tråkig? Kanske en aning, men är man sjukt kreativ och med en fantasifull hjärna som min – och flera av mina vänners – kan man roa sig med väldigt små medel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar