Jag skrattar så tårarna rinner! Vet inte om någon följt med i debatterna gällande Finlands nya fascistparti; Sannfinnländarna. Men ack så roligt. Nu har de trampat i klaveret – igen.
Som jag tidigare nämnt försöker jag hålla mig undan politiska debatter, och sällsynt lämnar jag någon kommentar i dagstidningarna. Men här på min blogg borde jag ju kunna få kackla fritt. Menar, ingen läser ju ändå min smörja, så vad spelar det för roll. Och hade någon läst den, så hade även jag hamnat i olägenheter för längesen.
Nåväl, en kort summering: Sannfinländarna (finska: Perussuomalaiset) är ett nationalistiskt och populistiskt politiskt parti i Finland. Partiet blev Finlands tredje största i riksdagsvalet 2011, då det mer än fyrdubblade sitt understöd (en Minella-parentes här: tror att många ångrade sitt stöd efter bara några månaders behag...)
Sannfinländarna grundades i resterna av det populistiska Finlands landsbygdsparti som gick i konkurs 11 maj 1995. Sannfinländarna är EU- och invandringskritiska, nationellt och kristet sinnade och försvarsvänliga (litet med överdrift med tanke på att kristendomens multinationella ståndpunkter avspeglar sig definitivt inte i Sannfinländarnas politiska agenda)
Det som också är litet roligt med Sannfinnländarnas antipropagandas ståhej om att utrota svenskan i skolorna och att ”märka” (kommer strax till debatten) invandrarna samt de minoritetssvurna i landet – är att de vill att ryskan skall bli ett obligatoriskt språk i skolorna. Hellre än svenskan vill säga. Dock är de för att man skall få välja språk, vilket även jag anser bör vara en självklar sak. Finland är ett tvåspråkigt land, men då kanske Finlandssvenskarna kunde även välja bort finskan - om de så önskar? Rätt skall väl vara rätt? Det finns många partier som förespråkar ovan, och språkdebatterna går härliga till.
Sannfinnländarnas förespråkar också en skärpning av asyl- och invandringspolitiken samt anser att invandrare ska assimileras och anamma den finska kulturen. Vilket undertecknad till stor del håller med. Men kanske partiet borde infiltrera sig i invandringsministeriet istället...
Nåväl, då har vi haft en hård debatt nu om riksdagsman James Hirvisaaris assistent Helena Eronen, som skrev i sin blogg att; ”Utlänningar som bor i Finland skall förses med ett märke på ärmen som informerar polisen om deras etniska bakgrund.”
”– Om varje utlänning blir tvungen att ha ett märke om sin etniska bakgrund, skulle polisen redan vid första ögonkastet se att "där är en muslim från Somalia" eller "där är en tiggare från Rumänien", skrev Eronen i tidningen Uusi Suomis bloggtjänst.
Hon anser att man kunde ha olika märken beroende på folks bakgrund. Muslimer kunde ha ett märke med en halvmåne och ryssar kunde bära hammaren och skäran. Enligt henne kunde också finlandssvenskar och sexuella minoriteter tvingas bära märken på ärmen. Sexuella minoriteter kunde bära en regnbågssymbol till exempel.
Det som fascinerar mig är att efter allt ståhej börjar debatten gå lös på att försvara Eronens uttalande genom att påstå att det var ett lättsamt kåseri som med illvilja förvrängdes till något media hoppades sälja. Eh... Ock? Frågar jag mig.
Nu finns det något som alla känner till, oavsett om man är politiskt involverad eller annars bara en vanlig tönt som jag, det är hur man beter sig inom offentliga sektorn. Är man politiker eller en offentlig person, bör man (så även som riksdagsassistent) inte offentligt uttrycka sig smädligt eller rasistiskt över olika befolkningsgrupper. Eller hur? Och oavsett om det nu påstås vara någon form av ”kåseri” tjejen tryckt ur sig, så har hon ändock gjort sig skyldig till att uttrycka sig smädligt och rasistiskt. I hennes position bör hon tänka innan utslag. Och om nu hennes humor är så "black humor" så kanske detta bör användas inom hennes inre kretsar och inom partiet istället för att basuneras ut i offentlighetens ljus.
Jag då som är född Finlandssvensk undrar förstås som alla med mig, är det en gul anka jag får runt armen eller vilken symbol önskar Sannfinländarna lägga på min arm? Kanske ett rosa tuggummi? Eller en damsugarpåse? Undrar också vilken färg armbandet får. Jag vill ju gärna att det skall matcha mina kläder... Smaskig ironi där, men med ett leende på läpparna.
Jag kan inte låta bli att dra en parallell med vår vackert avlidne Adolf Hitler. Han satte armband på både sin egen här samt sina hatobjekt. Så vilken symbol skall då Sannfinländarna ha? Någon skrev i en debatt att det borde vara en hjärna med ett rött kors över. Den kändes ju rätt taskig, men ack så passande. Om en partisekreterare eller assistent kan uttrycka sig på sådant vulgärt sätt i sin blogg, då undrar jag hur het utrotningsdebatten går inom lykta dörrar där ute på Sannfinnländarnas kontor? Och eftersom flera där håller med Eronen, så bör man förstå att hennes ”kåseri” inte var som taget ur luften...
Men när det nu kommer till detta eviga språkkrig i Finland, undrar jag... Känner dessa partier till att Finland de facto var svenskt först? Och att det finska samhället var en minoritet som angränsade till Ryssland? Ryssland ockuperade de största delarna av Finland på 1700talet. Finland kallades ”Gamla Finland och Ryska Finland” i början av 1800talet och tillföll Ryssland först 1809. De facto blev inte Finland en självständig nation innan Finlands lantdag förklarade landet självständigt den 6 december 1917. I det hele tatt betyder detta att ”Finlandssvenskarna” var här först. Inte finnarna. Hoho för historia!
Storfurstendömet Finland var en benämning på Finland från 1500-talet till 1917. Först användes titeln storfurste inom det svenska kungahuset när Finland var en del av Sverige. När Finland tillföll Ryssland genom Finska kriget 1808–1809 blev Finland ett autonomt storfurstendöme med den ryske tsaren som storfurste.
Så, häng med nu; Dessa sann-partier vill kanske ha tillbaka Ryssland? Eftersom de gärna ser att ryska språket återvänder till finska skolor (valfritt då förstås). Who knows, kanske det är tsaren som klätt ut sig...
Men en sak vet jag, Finland var svenskt – de största pottarna och som än idag (med modifikation) har en tvåspråkig skyltning. Sen att Finland av omoget dårskaps skull önskar att finskan skall ta överhanden och svenskheten utrotas – är på grund av ett suget och ruttet omdöme. När väl Finländarna kommit utanför gränserna märker de nog snabbt att det är just dem som kan behöva en armbindel för att omvärlden skall kunna veta varifrån de är och därmed föra dem tillbaka till landet när de villat bort sig. För ingen utanför dessa fyra väggar förstår deras begränsade språk. Och begränsas språksättningen i landet är det bara Finland och Ryssland som i framtiden kommer att kommunicera.
Men, kanske de vaknar upp och märker att det faktiskt finns en värld utanför? Eller så inte.
Finlands tidigare president Tarja Halonen var väldigt mån om landets tvåspråkighet. Hon till och med underströk detta i sitt avgångstal. Landets nya president, kommenterade inte ens detta. Han tog ingen notis om tvåspråkigheten. Så kort kardemumma av detta förstår man att han skiter fullständigt i nationens historia och svenskspråkighetens rätt i landet. Med andra ord, han förespråkar ”osynligt” utrotningen om tvåspråkigheten. Utan att blinka.
Tillbaka till märkningen och rasisttrampet. Hejja Sannfinländarna! Ni pratar er i påsen och trampar i klaveret för ni har inte gjort er läxa ordentligt. Lycka till i framtiden, för ett ”good luck” lär ni behöva! Framförallt nu när världen förstått ert rasistiska budskap – på riktigt. (många av oss snajade detta redan innan valet)
Och tjohoo för flerspråkighet! Tjohoo för vi som lärt oss finska som andra språk. För vi kan idag både engelska, svenska och finska – Och i många fall kan vi även tyska, franska eller spanska.
Så häng läpp ni bara perussuomalaiset! För om rätt ska vara rätt – så tillhör perussuomalaiset Ryssland, precis som under de första två seklen. (Perussuomalaiset = The True Finns people - syftar inte enbart på själva partiet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar