Avund

...människans främsta egenskap

Jag är av den naturen att jag ofta läser kommentarerna under en nyhetsartikel.

Eftersom jag inte beställer hem någon dagstidning, läser jag online istället.
De sidor jag oftast är inne på är Vasabladet, Aftonbladet och Dagens Nyheter.

I kommentatorernas texter syns ofta avundsjuka, missunnsamhet och skepticism. Framförallt i Vasabladet, där är procentandelen större för dessa patetiska inlägg. Sällan innehåller dessa kommentarer någon väsentlighet, utan den är endast ett bevis på svararens främsta egenskap; avund.

Det spelar heller ingen roll om artikeln är positiv eller negativ. Kommentarerna är desamma oavsett. De flesta kommentatorer har ett pseudonym, och största orsaken till detta är nog på grund av att de inte vågar med sitt namn träda fram. Kommentarer i tidningsartiklar anser jag bör signeras med eget namn och inte en påhittad signatur. Men det är ju bara min åsikt. Och vore kravet så, skulle dessa kommentatorer inte våga knysta något överhuvudtaget.

Kanske världen skulle så småningom se lite bättre ut. I alla fall nättidningarna.

Varför är människan så egocentrisk? Vi grattar inte vår granne till lottovinsten – utan snackar goja bakom hans rygg att snart är han i drogträsket. Vi saluterar inte den hårt arbetade köpmannen för hans vinst – utan beter oss missunnsamt och hänsynslöst när vi besöker hans butik. Vi ger inte företräde till billisten från vänster – utan gasar på för att hinna före. Vi stannar inte för övergångaren – utan gasar på för att visa vi är kung på vägen.

Och så vidare, och så vidare.

På Svenska nättidningar är det mer sällsynt att kommentatorerna sticker dolken i ögat. Där är kommentarerna oftast sakliga och väl igenomtänkta innan tryck. Men på ex. Vasabladet är de flesta kommentarer väldigt osakliga och genomsyrade. För att ge ytterligare ett exempel på skillnaderna kan vi se trafik agerandet. Sällan stannar en billist vid ett övergångsställe – som inte har trafikljus. Lika sällsynt används blixtlåsmodellen och något företräde för andra billister existerar inte.

Beror detta på kulturskillnaden? Eller är det så att svenskarna är mer ödmjuka och hänsynsfulla? Både i sitt agerande och i sitt tänkande? Varför är Finländaren så pretentiös?

Personligen har jag bott i båda länderna, och har konstaterat att skillnaderna är enorma. Frågar jag om vägen i Sverige får jag assistans direkt, blir nästan erbjuden att få en medpassagerare till destinationen. I Finland får jag en kort och irriterad instruktion var stadens informationstavla finns. 3 av 10 gånger har jag fått assistans, de resterade gångerna har jag fått be nästa person om hjälp eller snällt söka upp mitt färdmål på eget bevåg. Står jag vid ett övergångsställe utan trafikljus stannar Svensken innan jag ens satt min fot på vägen. I Finland kör billisten trots att jag redan lagt min fot nedanför trottoaren. Finländaren till och med gasar på lite extra för att bevisa sin makt.

Varför är människan så trångsynt? Varför finns avund planterat så långt in i ryggmärgen så att vi inte kan bete oss hjälpsamt och hysa respekt gentemot vår nästa? Åter en gång gråter jag för humaniteten och stilla hoppas att nästa generation har bättre vett innanför pannbenet.