Att skaffa barn är en sak

…föräldraskap en annan

Var stolt över det liv ni skapat.

Själv är jag idag 38 år gammal, ensamstående med två barn, en son på snart 15 och en på 20 år.

Under största delen av mitt föräldraskap...
...har jag kämpat, flyttat, dubbeljobbat och ensam fostrat mina barn, för att skapa ett tryggt och harmoniskt liv för oss.

Det har inte alltid lyckats, men jag har försökt mitt bästa.

Jag var själv ett barn när jag fick mitt första, men jag valde att bli mamma. Jag var omogen, oekonomisk, oansvarig och utan jobb, pengar och bostad. Med andra ord, jag hade inga goda utsikter att bli mamma.

Men valet var mitt – trots att många runt omkring mig fasade över min framtid, mitt barns framtid.

Jag prioriterade om, och idag är mina barn musikaliska, kreativa och besitter en stor ödmjukhet och passion inför livet. Vi pratar om allt och tillsammans skapar vi våra traditioner och trivsel i vårt hem.

Mina barn hjälper dagligen till i hushållet, och vi skapar alla våra rutiner tillsammans. 

Barn behöver känna gemenskap och samhörighet. Att vi älskar våra barn genuint och gränslöst, är en självklar sak, men jag tror att vi förglömmer att hela deras liv, är just den dagen som är idag. 

Barn behöver gränser och regler, men de behöver också känna sig tillfrågade och åhörda, för att lära sig likvärdighet, respekt, hänsyn och tillit. 

Jag kunde ha misslyckats, som det gör för många unga (även äldre) föräldrar som inte får hjälp och stöd i sitt föräldraskap. Många lämnas ensamma i sin kamp och med frågor som bör besvaras för att de på så sätt skall utvecklas och mogna som föräldrar.

Jag hade tur. Mina barn hade tur. Och jag känner evig tacksamhet gentemot mina föräldrar och vänner som verkligen fanns för mig och ställde upp på alla frågor jag hade, alla tankar som jag behövde prata om.

Däremot, hade jag sällan barnvakt om det inte var för att jobba, plugga eller andra saker som var nödvändiga. För mig existerade inte utelivet efter 17 års ålder. Jag var förälder, och skulle ta det ansvaret. Det var tufft, men jag valde det – För mina barn är mitt liv och jag är deras. Och de behövde mig mer än vad mitt ego behövde fritid. 

Med stolthet ser jag på mina barn idag, och känner även stolthet över mig själv. Vilket är väldigt viktigt för var och en förälder, ung eller äldre, att känna. Känna stolthet över vad som åstadkommit. 

Jag har skapat ett liv, av mig själv. Och hur stort är inte det?