Filosofiska

...tankefunderingar

Människan har i alla tider sökt efter något mer än det vardagliga i sina bestyr att finna en personlig form gjuten av det egna livet.

Vi söker svar på frågor som inte finns, vi söker garanti på existens och vi längtar och söker kärlek.


Vi söker efter njutningar som kanske inte alltid tillhör det vanliga och vi söker efter lärdomar vi inte själva förmår att uppnå…

Trots vårt kulturella spindelnät av allehanda melodiösa postament, finner mänskligheten inte nöjsamhet i det som redan finns.

Vi lever och delger önskningar om att finna en säker källa till kärlek och ett lyckligt liv. Vi önskar oss förbli unga, trots de envisa rynkorna som svetsas samman runt våra jäktade ögon, sammanbitna läppar och förvånade panna över åldrandets fortgång och alla de krämer som leverantörerna vackert utbjuder men som dock alla lovord inte verkar likväl.

Önskar vi inte mer och mer, att vår värd skulle bli full av rosor, violer och solglimtar…

Återgå till all energi och härlighet som en gång skapats av jord och stoff?

Men varför då inte stanna upp för ett ögonblick, se sig omkring och bestämma sig för att bli lite mer patriotisk? För egen del, och kanske även för sin nästa?

Eller varför inte sluta jäkta, lära sig vara nöjd med vem man är och vad man åstadkommit i livet. Se alla de gamla felstegen som livserfarenheter i stället för misslyckanden?

För är det inte så, ändå… Att trivs man med sig själv, spelar omvärlden ingen roll. Men man trivs även med sin nästa?

Varför finns livet? Är det för att vi lever, äter och dör? Eller finns det någon undermening även om vi under detta sekel fortfarande gräver i det outforskade och ej ännu funnit svaren? Lev då idag, lev i nuet, lev för att livet är värt att leva oavsett vad… Lev för att just Du finns till av en orsak, även om Du ännu inte funnit alla svaren. Kanske för att svaren inte är de vi söker, utan de vi inte sökt…

Förhoppningsvis dör vi sen lyckliga och med vetenskapen om att man sugit musten ur allt livet hade att erbjuda! Det önskar jag sannerligen att jag upplevt då… Varav orsaken till att jag omformar mitt liv till optimistiskt tänkande, trots motgångar. I alla fall försöker jag…

Jag är som jag är, varken mer eller mindre, varken ett eller annat. Men jag trivs i min värld…